Som ni kan se så blev det till att ta fram Herr Sprätt. Jag orkade inte se den där totalfel limefärgen, så nu håller jag på att sprätta bort alla limespetsar, det är ett antal block, men jag tycker det är värt arbetet faktiskt. Annars blir jag inte nöjd med min bonad, och då får den troligtvis aldrig uppleva dagsljuset.
******
Jag kämpar på med mina änglar också, bara några få block kvar, och perfekt att sitta i husbilen i regnet och brodera på.
Vi har nämligen åkt iväg till Jokkfall, ett naturskönt ställe här i Norr, ett fiskeeldorado, verkar det. Jag fiskar inte, eller mycket sällan. Står inte ut med att stå still med ett spö i handen och vänta på napp. Men nu regnade det hela tiden, så vi gick knappt ut ens. Vi tittade på bröllopet förståss. Jag är känslosam, och gråter alltid vid bröllop, begravning och ibland på barndop, för jag blir så rörd. Jag skäms inte över det, utan det betyder att jag har ett känslosamt hjärta! Bara gråta på, tycker jag. De var ju sååå kära, och alla är människor med samma känslor, vare sig det är prinsessa eller piga. Ung kärlek är vacker.
helt rätt inställning, jag fäller också tårar i tid och otid, och brukar inte skämmas för det :-D. Alla tårar måste fram brukar jag säga.
SvaraRadera