Tänk att det är julmånad nu, med allt vad det innebär. Jag har startat mitt stora projekt på Vintage-sticknings-kursen. Garnet (Debbie Bliss Rialto Lace) är supertunt, men oj så vackert det är när man stickar, och mjukt. Det sa bli en florstunn cape/sjal med muddar.
Double Slice kvilten är mackad och hopfäst med en miljon säkerhetsnålar. Jag inser mer och mer att det där att lägga ihop kvilten i flera lager på golvet, börjar bli ett större problem. Krypa omkring på knäna är ingen höjdare i långa loppet!
Annat var det förr. Jag, som i min dagliga gärning (är förskollärare sedan 36 år) har rört mig på fisknivå mest hela dagarna, har numera fått dra mig uppåt. Krypa omkring på golvet är inget för mig längre.
Det fattades förståss en bit till kuddfickan, men antingen får jag köpa till en bit, eller lösa det med något alternativt tyg. Jag ska inte sätta någon vadd mellan lagren, för det är fleece på baksidan, så den blir tjock nog. Sedan ska jag antingen handkvilta med pärlgarn eller bara knyta ihop lagren med tråd. Har inte bestämt vilket ännu.
Att krypa på golvet för att lägga ihop en kvilt är ett passerat stadium, ett någorlunda stor bord går bra och tar en bit i tagen. Kvilten ser fräsch och fin ut och stickningen härlig! Kram
SvaraRaderaDet ser snyggt ut!
SvaraRaderaBåde det ena och det andra;-)
Huvudet vill, men inte knäna brukar jag tänka när jag ska ta mig upp igen!!
Kram
Så fin den blir.
SvaraRaderaKrypa på knä har jag inte klarat på flera år. Det gör ont och knastrar i knäskålarna. Vi har ett ganska stort köksbord som jag lägger ut grejerna på och nålar ihop en bit i taget.
Kram